Bluetooth, en guide till den trådlösa tekniken

Vad Bluetooth?

Bluetooth (ibland även ”Blåtand” på svenska) är en trådlös kommunikationsteknik för överföring av ljud och data med kort räckvidd. Tekniken utvecklades av Ericsson 1994 med syfte att ersätta överföring av data och röst via kabel samtidigt som överföringen skulle vara säker.

Namnet "Bluetooth" är en direkt översättning av Blåtand och kommer från den danska och norska vikingakungen Harald Blåtand som levde på 900-talet. Harald Blåtand blev bland annat känd för att ha infört kristendomen i Danmark, och för att han förenade olika vikingastammar runt om i riket. Precis som vikingakungen Blåtand, sammanför Bluetooth-tekniken olika enheter och förenar dem med en kommunikationsstandard.

Än idag syns spåren av Harald Blåtand. Bluetooth’s logotyp är nämligen Harald Blåtands initialer i runskrift.

Idag används Bluetooth-tekniken för trådlös överföring av data och ljud, exempelvis från en smartphone till ett par hörlurar eller till en bilstereo.

I takt med att Bluetooth blivit standard har antalet användningsområden ökat och idag används tekniken även för överföring av ljud och data mellan mobiltelefoner, surfplattor, datorer, kameror, högtalare mm. Med utvecklingen inom Internet of Things (IoT) och smarta hem ökar dessutom användningsområdet och antalet enheter som är uppkopplade via Bluetooth.

Hur fungerar Bluetooth?

Bluetooth använder samma 2,4GHz-frekvens som flera andra trådlösa tekniker i hemmet, så som trådlösa telefoner och WiFi-routrar. Till skillnad från WiFi kräver dock Bluetooth ingen uppkoppling till bredband och internet. Genom att skapa ett trådlöst radionätverk där enheter ”paras ihop” skapas istället ett mindre nätverk med cirka 10 meters räckvidd, ett så kallat personligt nätverk (PAN) eller Piconet, för upp till åtta enheter.

Eftersom Bluetooth kräver mindre ström än WiFi och tillämpar s.k. adaptivt frekvenshopp minskar risken för störningar från andra trådlösa enheter i samma 2,4 GHz-radioband.

Initialt var tekniken avsedd för att överföra ljud, exempelvis mellan en enhet och ett headset, under kortare perioder. Med tiden har dock räckvidden, överföringshastigheterna och energiförbrukningen optimerats. I takt med att Blutehooth-standarden utvecklats så har nya versioner lanserats och tekniken har blivit bättre och mer robust.

Versioner av Bluetooth

Idag utvecklas tekniken av Bluetooth SIG, som är en global community med cirka 40000 företag med syftet till att förena, harmonisera och driva innovation i det stora utbudet av anslutna enheter. Nedan följer en sammanställning över de olika versionerna av Bluetooth.

• Bluetooth 1.0 (1999): Den första versionen av Bluetooth som även kallades 1.0B. Implementeringssvårigheter gjorde dock att den första versionen av standarden hade svårt att vinna mark.

• Bluetooth 1.1 (2001): Bluetooth 1.1 innehåll ett antal mindre förbättringar men var inte 100% kompatibel med Bluetooth 1.0.

• Bluetooth 1.2 (2003): Bluetooth 1.2 var den första versionen av Bluetooth som blev allmänt erkänd. Dels tack vare snabbare sammankopplingshastighet. Det var även med denna version som tekniken adaptivt frekvenshopp (AFH) lanserades, vilket minskade störningar med WiFi och andra tekniker på 2,4GHz-bandet.

• Bluetooth 2 (2004): Bluetooth 2, även kallad Bluetooth 2.0 + EDR (Enhanced Data Rate), ökade den maximala dataöverföringshastigheten till 3 Mbit/s (från tidigare 1 Mbit/s. Även störningshanteringen förbättrades.

• Bluetooth 2.1 (2007): Med Bluetooth 2.1 blev kryptering obligatorisk och det som kallas Secure Simple Pairing (SSP) lades till för att snabba upp och göra ihopparningen av enheter säkrare och mer energieffektiva.

• Bluetooth 3+HS (2009): Bluetooth 3.0+HS (High Speed) blev ett genombrott för Bluetooth-standarden då det innebar att man kunde påbörja anslutningen via Bluethoth men skicka data via WiFi. Enheter med Bluetooth v3.0 + HS kan leverera upp till 24 Mbit/s, vilket är snabbare än WiFi-standarden [802.11b](https://www.bredbandsval.se/bredband/vad-ar-wifi#tradlosa-natverksstandarder ”802.11b”).

• Bluetooth 4 (2010): Den 6 juli 2010 antogs standarden Bluetooth 4.0. Med 4.0 innebar bland annat lägre energiförbrukning och förbättrad räckvidd samtidigt som det blev möjligt att koppla samman enheter från flera olika leverantörer. Bluetooth 4 kallas ibland även "Bluetooth Smart” eller Bluetooth LE, vilket står för Bluetooth Low Energy. Uppdateringen medförde bland annat att man slapp vara rädd för att batteriet på enheten ska ta slut om man råkar lämna Bluetooth på och ansluten till andra Bluetooth-tillbehör.

• Bluetooth 4.1 (2013): Bluetooth 4.1 innebar bland annat effektivare datautbyte och bättre samexistens med LTE-frekvenser. Med Bluetooth 4.1 möjliggjordes kommunikation mellan Bluetooth-enheter.

• Bluetooth 4.2 (2014): Bluetooth 4.2 designades för Internet of Things (IoT) och ökade kapaciteten så att man kan skicka 2,5 gånger mer data. Vidare byggdes stöd för lågströmsversionen av WPAN (Wireless Personal Area Network), IPv6 (6LoWPAN) och beacon-sekretess, vilket förhindrar spårning av enheter.

• Bluetooth 5 (2016): Bluetooth 5 var en mer robust version med förlängd batteritid och ökad räckvidd (utomhus ökade räckvidden från 50 till 200 meter). Platstjänster förbättrades eftersom de kunde förmedla mer information innan en anslutning upprättas. De första smartphones som stödde Bluetooth 5 var Galaxy S8 och iPhone 8 och iPhone X.

• Bluetooth 5.1 (2019): Med Bluetooth 5.1 lade man till fler antenner för att förbättra spårning. Samtidigt implementerades förbättringar som gjorde sammankoppling av enheter (parning) snabbare.

Sedan 2019 har Bluetooth 5.2 (2020) och Bluetooth 5.3 (2021) lanserats som bland annat inneburit förbättringar av Bluetooth-teknikens stabilitet. Under 2022 gjordes dock ingen ny lansering, vilket medfört att det spekuleras om att nästa stora lansering kan vara Bluetooth 6.0. Det finns dock ingen information om detta ännu.

Hur ansluter man till Bluetooth?

Alla enheter med stöd för Bluetooth har en inbyggd Bluetooth-radio. Anslutningen mellan två Bluetooth-enheter (”s.k. parning”) kan dock fungera på lite olika sätt beroende på vilka enheter man vill parkoppla. Till exempel kan en anslutning av en Bluetooth-högtalare till en smartphone fungera annorlunda än om man vill ansluta en Bluetooth-enhet till en bilstereo.

Det vanligaste är dock att man börjar med att aktivera Bluetooth på de enheter man vill parkoppla. Enheterna delar då informationen om sin närvaro till varandra vilket göra att enheterna är möjliga att upptäcka med produktnamn eller ID på respektive enhet. Första gången man ansluter en enhet med skärm (och/eller tangentbord) till en annan Bluetooth-enhet behöver man uppge en kod.

På bilden nedan har Bluetooth aktiverats på en iPhone med namn ”iPhone (5)” genom att reglaget Bluetooth slagits om till grön. Under Mina enheter syns en lista över parkopplade enheter (My Volvo Car och Sonyhörlurarna WH-1000XM3) som kan anslutas till mobiltelefonen.

För att ansluta någon av enheterna behöver man befinna sig i närheten samtidigt som båda enheter har Bluetooth aktiverat.

Nackdelar med Bluetooth

Även om Bluetooth är väldigt användbart, och gör att vi slipper krångel med sladdar, så finns det några nackdelar som kan vara värda att känna till.

Trots det idoga arbetet med att utveckla standarden, och att de flesta moderna enheter idag har väldigt bra batterier, så går det inte att komma ifrån att Bluetooth kan vara en batteritjuv – inte minst om man har enheterna parkopplade. Vill man spara på batteriet kan det därför vara klokt att stänga av Bluetooth när det inte används.

Dessutom räckvidden begränsad och sträcker sig vanligtvis bara cirka 10 meter. Precis som i fallet med WiFi så kan hinder som väggar, golv eller tak minska räckvidden ytterligare.

Även om ny teknik oftast fungerar som det ska så kan buggar uppstå. Det vanligaste är då att ”parningsprocessen” mellan två enheter från olika tillverkare inte fungerar som den ska, vilket tenderar resultera i frustration när du försöker para ihop enheterna.

Hur säkert är Bluetooth?

Bluetooth anses vara en säker trådlös teknik. Idag är alla Bluetooth-anslutningar krypterade, vilket exempelvis förhindrar avlyssning från andra enheter i närheten. Eftersom Bluetooth-enheter dessutom använder adaptivt frekvenshopp, och skiftar radiofrekvenser när de är parkopplade, försvåras avlyssning ytterligare.

Som med all trådlös teknik finns det dock alltid en liten säkerhetsrisk. Genom åren har hackare utvecklat olika metoder för att ansluta till Bluetooth-nätverk utan tillåtelse. Begreppen "bluesnarfing”, där en hacker ansluter till Bluetooth med syfte att komma åt data, och "bluebugging”, där en hacker tar kontroll över en Bluetooth-ansluten enhet, är två exempel på (sällsynta) attacker.

De flesta Bluetooth-kompatibla enheter erbjuder idag möjligheten att justera inställningarna, vilket gör att man kan begränsa vilka Bluetooth-anslutningar som kan göras. För en vanlig användare personen utgör Bluetooth dock sällan någon säkerhetsrisk. Det man kan göra för att skydda sig är att aldrig ansluta till okända Bluetooth-enheter och stänga av Bluetooth när man inte använder det.